Kallt men underbart
Har haft en riktigt kul dag.
Ny kurs- dokumentärfilmsproduktion! =)
Hela dagen, långa föreläsningar men intressant.
Det var - 10 grader idag. Cyklade med Dennis och höll på att frysa till is.
Efter den långa skoldagen kom jag hem. Var en sväng i stan och därefter kom jag hem och satt och skrev lite.
Lyssnade på musik. Mad world är supervacker låt. Var hos Kajza och Dennis igår på filmkväll. Vi såg Dianno Darko och där spelades denna låt. I helgen storstäde jag. Det är underbart!
Jag spelade squash och organiserade mitt liv lite:P
Denna kväll har spenderats med lite dans. Promenad hem i kylan. Upp till Kajza och planera barnprogrammet. Sedan hem och såg lite komiska tv- program. Grotesco och Raw stand-up comedy. Nu rullar dessutom scrubs men jag är för trött för att kolla på det nu.
Dags att sova. Ser fram emot att jag får superduperbesök av Mathilda i helgen. Längtar så mycket:D
Godnatt
Om att sluta jämföra sig med andra och uppskatta sig själv.
Det här med att jämföra sig med andra människor är något som man egentligen inte borde göra. Alla vill vi ha uppmärksamhet, bli sedda, känna oss speciella, vara den man bryr sig om men behovet skiljer sig givetvis från person till person.
Har du någon gång känt dig riktigt nöjd med din egna prestation, kanske en text du skrivit, en film du gjort, ett postivit reslutat på gymmet eller ett föredrag du skulle hålla för klassen där du kände dig riktigt förberedd och säker innan? Tills den stunden då någon annan kommer ''ivägen'' och suger ifrån oss all styrka vi precis bar på. Det kan handla om utekvällar där faktikskt mycket svartsjuka lätt uppstår. En fest där man börjar med en god inställning men som helt plötsligt kan vända totalt bara för en sådan sak som att killen eller tjejen du ville få kontakt med inte alls ser åt ditt håll....eller att någon bär på ett snyggare plagg...eller kanske får med sig hela gänget att börja skratta. Helt plötsligt sätter vi oss själva i ett mörkt och dyster sken där en känsla av svaghet och tvivel på oss själva uppstår. Men Du minns väl att du fortfarande är likadan som Du alltid varit oberoende på vem som kommer innanför dörren eller vad som ter sig i rummet mellan gästerna!
Morgonen du ser dig i spegeln och tänkte '' fan va snygg jag är idag'' eller '' gud vad glad jag är idag- det kommer bli en bra dag''...eller '' va duktig jag är på detta.'' Så fort du stänger dörren efter dig och bär på denna postivia sinnestämning så känner du hur denna känsla blir allt mer full av tvivel och svalnar i takt med vår perception av omgivningen och i möten med andra människor?
Att ens våga uppskatta sig själv och tänka postivit är absolut inte en självklarhet för alla, det finns många människor som redan börjar sina första minuter på dagen med en negativ självbild och matar in sig med destruktiva tankar innan frukosten ens slunkit ned i magen. Du kan bara ana vilket magknip man då kommer bära på under dagen efter en negativt laddad morogonenergi?
Både för sitt egna välmående och för att det helt enkelt skulle vara omöjligt att leva lyckligt liv om man ständigt satte press på sig själv att man själv måste ha och äga det bästa man ser och avundas hos andra.
Att ha lika tjockt hår som kassörskan i affären, lika bra på fotboll som proffset på tv:n, ha lika många vänner som kompisen i parallellklassen, skriva lika bra manus som författaren till en bestseller, lika smal som modellen i tidningen och lika social och omtyckt som t.ex. tjejen i skolan är en omöjlighet att uppnå och helt orealistiskt.
Vara tjejen eller killen som alla raggar på fester eller den som alla vill vara tillsammans med.
Vi kan inte få allt hur mycket vi än vill och det är inte meningen. Man måste kämpa och bygga upp sig själv, utveckla sig själv men det allra viktigaste är att framförallt se sitt egen värde, uppskatta sig själv och vara bussig.
Jämförelse och ständig nedtryckning av sig själv något som belastar många och tar upp en ibland stor eller mindre del av människors vardag. Något som verkar vara svårt att helt komma ifrån men det går om man verkligen vill.
Vi fick ett liv och vi föddes till dem vi var. Vi stod inte där innan vi beträdde världen och hade valet att välja vilken karaktär vi ville bli, inte heller om vi ville bli en maskros, palm, fågel eller en koalabjörn.
Vi kastades in i världen och beträdde därmed en scen. En scen vi ska spela och agera på vardag tillsammans med våra medmänniskor. En scen vi själva inte valde att stå på men vi också är hemskt rädda för att lämna, oberoende om vi ibland älskar oss själva och ibland nästan hatar det vi styr och ställer med.
På denna scen gör man reklam för sig själv, vi visar vilka vi är med vårt betéende, personlighet, egenskaper och vårt utseende- helt enkelt platsen där andra får ett inntryck och skapar sig en uppfattning om vårt ''jag''.
Jaget vi bär på, de vi verkligen är kan inte alltid vara det lättaste för alla att begripa och förstå sig på.
Man betéer sig olika beroende på vem man umgås med. Vissa trivs vi med och kan känna oss avslappnade och oss själva med. Andra gör oss nervösa, sänker vårt självförtroende, får oss att känna oss fula.. tråkiga...ja till och med värdelösa..
Många gånger sker detta när vi konfronteras med någon vi ser upp till, någon vi vill imponera på, eller någon som vi avundas.
Det finns åtskilliga situationer där det finns möjlighet att ställa sig själv i relation till andra och känna sig sämre...om man nu väljer detta förstås. Men vi alla strävar ju efter att må bra, att lyckas, bli framgångsrika och trivas med vår tillvaro men vad beror det då på att vi ändå halkar in i ofördelaktiga tankebanor?
Livet har mycket att lära oss och det är upp till oss att ta till oss. Det är upp till oss att bygga upp en sådan styrka att vi börjar se till våra egna kvalitéer. Man kan inte kräva att vara centrum för alla. Vårt humör och bild av oss själva ska inte hänga på ifall någon log på stan eller inte. Om någon inte hälsade, var otrevlig, föll en spydig kommentar eller var elak ska inte påverka oss det minsta. Tänk vad labilt och pressande livet är för alla dem om ständigt måste ha mest kommentarer på facebook, få komplimanger och vara bäst på allt.
Sanningen ligger i att ingen är perfekt. Alla har vi våra brister och valörer. Vi andas i ett enormt vakum och ställs dagligen för krav från omgivningen.
Man kan inte vara tillags för alla och det hela handlar om att sänka ribban. Acceptera att livet går upp och ned. Ibland känner vi oss om världens gladaste andra dagar som att hela världen håller på att gå under. Dagar då du känner dig nere är det kolosalt viktigt att tänka till och ställa sig frågan:
Är det beroende på mig själv eller beroende på vad någon annan påverkat mig med?
Snart kommer man inse att dagar då något känns sämre 9/10 fall hänger på hur man tolkar omvärlden.
Man var inte så bra man tänkte sig, sa inte så bra till den där personen man ville, hade inte håret exakt kammat som man ville eller svarade inte som man förväntade sig. Likaså kan det gälla hur andra bemötte oss.
För att uppnå ett sorts oberoende och en självkänsla som alltid vill vara vår bästa vän har jag några konkreta tips:
Börja dagen med att uppfylla dig med massa goda tankar. Känn dig själv och njut av att få vara delaktig på livets scen. Se andra och våga uppmärksamma dem också. Det tillfredställer så mycket att känna att man kan göra andra glada samtidigt som sannorlikheten att bli likadant bemött ökar.
Dagen då du kan glädjas för andras skull kan ligga närmare än du själv tror.
Låt inte andra trycka ned dig utan känna att vad som än händer så är du själv den viktigaste i ditt egna liv.
Om någon inte tycker du är bra, vacker eller duktig så är det viktigaste att du själv ständigt håller fast vid det. För visst är dina åsikter, mål och intressen det mest väsentliga för dig?
Att skaffa sig en postiv bok och skriva upp allt bra människor säger till oss är väldigt peppande att ta fram och läsa i. Påminn dig själv om att du är värdefull och unik precis som du är.
Vi alla är värda att älskas och bara för att man inte alltid tror det så ska vi inte glömma bort att människan ofta tror så fel om så mycket. Man inbillar sig saker och kommer undefund med att saker ofta inte alls är så farliga som man från början trott.
Det blir mycket enklare och roligare att leva när man inser att man faktiskt är här, mitt uppe på scenen för att tillsammans med andra skapa den bästa pjäsen som ska tilltala en enorm publik. Publiken som är våra medmänniskor.
Man kan inte gilla alla, vara allas typ, desto viktigare är det att vara sin egna typ.
Vi kan inte tycka alla skådisar på tv är bra, duktiga eller snygga. Alla tilltalar alltid någon och det ska man inte slänga under stolen med.
Kom ihåg att vi inte är mer än människor men var och en av oss bär på en unik kombination av gener som vi ska vara stolta över. Genom att vara stolt och nöjd öppnar man upp för ytterligare möjligheter. Möjligheter som man inte ens vågat drömma om kanske skulle slå in.
Rätt var det står man där och kanske har allt man en gång önskat. Bara önskan inte handlar om att vara bättre än andra. Bara inte önskan handlar om att vara bäst och äga alla småbitar av alla vi är avundsjuka på. Bara vi inser att vem man en skulle vara så kommer det alltid finnas utrymme för att jämföra sig med andra. Vare sig man är rik, känd, omtyckt, miss universum, drar till sig mest uppmärksamhet ute, eller den som man tror alla tycker är snyggast. Jag lovar att dessa människor kan leva under väldigt hårda omständigheter. Att behöva leva upp till det som förväntas av en, alltid vara på topp. Inte nyttigt eller konstant kan jag säga.
Realism, förmågan att uppskatta våra egna kvalitéer och skaka bort allt damm som andra vill smutsa ner oss med är en viktigt förutsättning. Damm har vi helt enkelt inte tid eller energi att låta oss samla på.
De som redan förverkligat detta är lyckligt lottade. Bra lotter och kort finns det gott om. Alla har vi dem. Det är bara upp till oss att också våga spela med dem!
