..

Foto: Emilie Olsson

På fredagen hade jag ingen praktik så åkte in till Märsta för att sedan fortsätta mot Älvsjö där jag skulle möta Linnéa för att gå på Bildmässan.

Jag stannade till en stund i Märsta och vilken förortskänsla man får där. Känns som de här barnprogrammen man såg när man var liten där barnen fick åka tunnelbana ensamma, klev av bland höghus och skulle vara försiktiga när de gick hem.
Jag vet inte om jag skulle vilja bo i en förort. Det blir ju i och försig en liten stad i sig, bekvämt med små affärer, parker och snabb trafikkommunikation till staden. Det är säkert bekvämt men alla förorten är så lika och känns lite tråkiga. Fast att bo centralt kostar ju massor men det får förbli min dröm.

Bilden som jag verkligen ser som typisk förort

Foto: Emilie Olsson

Hur som helst. Det blev en jättekul dag på mässan. Provade stedicam för första gången och det var ovant.
Linnéa älskar ju dessa kameror så kunde ju inte motstå att testa.
Vi gick runt, blev lite roliga situationer med olika personer som vi skrattade åt mycket i efterhand. Godis provning i massa montrar, fika och massa prat och så samlade vi på oss en hel del brochyrer ockå. Tittade på allt ifrån mikrofonpuffskydd till tjep till olika kameror.

Det var intessant att se så mycket olika saker. Föremål och prylar man inte tänkt en tanke på som avancerade belysningar, reidigeringsprogram, skärmar ja det fanns verkligen en salig blandning av teknik. Allt är till fö människan men tanken som slog mig var att man allt för ofta i livet bara går förbi och utan att ta sig tiden att bygga upp intresse för saker. Vi intalar oss och tror vi är medvetna om vad vi vill och inte vill, gillar och inte tycker om. Vad som tillfredställer oss och känns motbjudande. Visst ska man gå på magkänslan men jag tror det är viktigt att stanna till och försöka vara nyfiken på saker som känns främmande ibland. Man är rädd för det okända men för att kunna förenas med det så måste man vara mottaglig och öppen. Det finns så mycket artiklar, sajter på nätet och förmål vi inte ens orkar bry oss om...det bara kasseras bort och vi lägger knappt märke till det- för vi tror vi inte kommer tycka det är kul! Jag har genom att intalat mig att jag visst kan tycka nya saker är spännande odlat fram ett intresse för fotografering och kameror. Man ser på saker, i början känns det främmande men allt tar sin tid innan man kan börja tycka om det. Det handlar om allt, både kärlek kan växa fram samtidigt som vänner kan växa bort..ny mat man provat som snart kom att bli vår favoriträtt.

Det jag vill nå ut med är att det på mässan fanns otroligt mycket man inte alls sett tidigare men man blev glad när man kom närmare och det kändes lite fascinerande att tekniken nått så långt. Visst ser jag saker som känns onödiga men vad nöjda de som producerat varan kan känna sig...att ha fått utveckla något som säljs på markanden och kan tillföra något för omvärlden och kunderna.

En inspirerande dag som avlutades med Lizette i stan. Var på svt och pratade lite med vakten som underhållning medan jag väntade, samma som förra gången.

Blir så glad av mina underbara vänner och det är så kul att hitta på saker. Även annorlunda och nya vilket är det bästa sättet om man vill ha variation i livet.:)

Ta hand om er!