Man vill ha= man får=vill ha mer - om att lyckas!
Att inte lockas av vassa saxar därute,
som tro sig vilja släppa oss loss på en gång.
Klippa bort trådarna på en gång.
Det håller inte,
Det som går för enkelt och snabbt är bara en vass fara som rubbas...
rasar samman.
Ett fenomen som finns är att ju mer man får desto mer vill man ha.
Man överskattar det man inte har och underskattar det man har.
Vi har alla en känsla eller bild av något vi vill ha, få, besegra eller åstadkomma.
Ett klädesplagg, ett jobb, ett hus, pengar, en person, en sak, besegra en rädsla, personlighet, utseende, en färdighet.
Man kämpar länge för att uppfylla sin dröm, ibland utan att lyckas. Det handlar om att se realism.
Vägen dit är en snårig kamp. Ett trassel.
Slit, tårar, jobb, ansträngning, motgångar, prövningar...man tror att vissa glider igenom livet som på en räkmacka.
Alla framställer sig själva som de skulle trivas till max och leva precis som de vill; alla vill framstå som nöjda och glada.
Jag lovar att det bara är en illusion. Det tror jag.
Visst att folk talar om sina framgångar och att allt är så fantastiskt...de delar med sig av sin gläjde.
Det finns och stämmer absolut. Men de som ständigt använder detta som motkommentarer. Att hela tiden falla tillbaka på:
'' Men jag trivs och har det bra som jag har det'', då de egentligen råkar få en impuls från något de inte tror de kommer få. Ja då är det nog mer ett försvar mot sig själv. Alla ställer inte så stora krav på sin tillvaro men om det skulle helt gratis finnas en möjlighet till förbättring, vem skulle då tacka nej?
Man tror man inte kommer kunna ta sig till en viss punkt man vill, därför är det lättare att stå och trampa på samma ställe, för att slippa försöka och arbeta sig upp.
Avundsjuka, negativa tankar, hopplöshet, svartsjuka och känslan av det inte kommer gå, att man är för dålig kan ta över. Varje dålig tanke stör oss. Det tar dels otroligt mycket energi från oss samtidigt som kapaciteten och fokuseringen på det vi vill åstadkomma minskar. Vi lägger energin på fel saker istället för att lägga om och låta allt gasa på rätt objekt!
Styr man över sig, ser sina mål som en skinande vision...tänk att du är påväg mot en varm härlig, vit strand. Du går där en vinterdag men du vet att bara du kommer igenom denna årstid så blir det slutligen sommar. Då blir helt plötsligt allt lite lättare, lite ljusare...en aning roligare.
Allt vi gör är inte kul men ofta tänker man att slutprodukten...det vi får utav det gör att får sysslesättning lönar sig.
Man får inte göra det roligaste på en gång, man kan inte vara vältränad på en gång...men små framsteg blir till större. Små belöningar växer. Tron på att vi kan mer och mer ökar då små vinster löses ut.
Vi blir nöjda och glada. Känslor som är bra, sinnenstämmningar som hjälper oss framåt, i rätt riktning.
Först och främst måste man måla upp sitt mål tydligt:
* Vad är det jag vill? Vad drömmer jag om?
När du vet det gäller det att strategiskt skriva upp var påvägen du står idag:
* Vad gör jag idag som hindrar mig från att komma dit jag vill?
* Vad kan jag göra för att rikta mina handlingar, tankar och beteende för att närma mig drömmen?
Sedan gäller det att tänka om det är realistiskt. Är det inte realistiskt så kanske man kan nå en bit åt det hållet. Hitta nåot liknande. Man kanske inte kommer få råd att resa jorden runt i år men om tre eller fyra. Eller varför inte börja med Europa?
* Lär in nya vanor som kommer hjälpa dig framåt. Gör du något idag som är onödigt så ändra på det. Planera din tid, avsett tid att tänka på vad som bör förändras. Lär in nya vanor helt enkelt! Det tar tid men inom två veckor faller de naturligt.
* Ge inte upp. Vi alla kommer få nej, stöta på hinder. Känslan av att det är dax att ge upp kommer ständigt knuffa oss bort men då gäller det att vara stark!
Låt ingen eller inget stoppa dig. Får du ett nej på en arbetsintervju- sök vidare.
Säger någon att du inte duger- sudda bort det och tänk att du ska bevisa att det gör du visst!
* Vänd på steken och känn att varje motgång stäker dig. Ger mer motivation att klara av. Se allt som en lärdom och fantastisk erfarenhet.
* Avundas inte andra. Se de istället som en intressant inpiration.
Om någon ser jättesnygg ut...vad är det som är snyggt? Vad skulle jag vilja ändra på hos mig själv för att kanske också se sådär ut? Spara håret...sova mer.
Om någon har lyckats i karriären. Säg vad roligt istället! Det ger dig bara hopp om att du också kan. Ta reda på hur den gjorde. Var den varit. Jag lovar att alla kommer säga att det var svårt...HA: där ser ni: Där erkänner folk att allt inte går som på en dans på rosor. Allt kräver energi och tid.
Det tjänar inget till att ge upp. Mycket bättre att fortsätta fram. Brinner man för något så är bara tiden och vägen man färdas på en nöjesresa i sig.
* Ställ inte förhöga krav, allt kan inte hända på en gång. Men genom att glädjas åt små framsteg och pusha sig själv kan man besegra allt.
En dag har du allt.
En dag kommer du påminnas om allt som var.
Stolthet kommer bubbla
Glädje kommer yra.
Lycka sprudla.
Kärlek koka.
Framgång råda.
Bara det sista är viktigt att minnas:
Ju mer du har desto mer är det möjligt att få,
ju mer du får detsto mer vill du ha.
Så det finns en mening med att inte få allt.
För att få allt serverat på ett silverfat är tråkigt.
Det är tråkigt.
Tänk på det!
Att kämpa, falla och resa sig upp.
Det är vad allt handlar om.
Lycka till och hoppas ni fick en liten positiv läsning nu.
Bio och skön fredag.
Nu är det natt. Jag kom nyss hem från bio och härlig eftermiddag i city med Lizette.
VI letade efter skor i massa affärer och hittar inget som passar.
Regnet började ösa ner, vi tänkte på att försöka hitta ett ställe att äta kulglass. Vi fann ett jättemysigt café, pratade, hade trevligt och ''gott med glass'' som numera börjar bli ett standarduttryck.
På sergelsbio och såg Limitless. Tänkte skriva en längre recension och kommentera den imorgon.
Den hade många budskap samtidigt som den gav mycket att tänka på, dåligt foto dock är vad jag tycker men väntar med resten tills imorgon. Sevärd- absolut!
Pendeltåg och buss så var man tillbaka i lägenheten.
De är natt, mörkt och kallt.
HÄr sitter jag och ser ut över hustaken, hör en bil susa förbi och knak i väggarna.
Jag trivs. Jag har underbara vänner. Jag känner hur glädjen tar över i bra sällskap. Vänner att prata allt med, som lyssnar, bryr sig, som man själv kan få lyssna på, har förtroende för, stöttar och dela massa minnen med.
Det bästa som händer brukar för min del vara i sällskap med mina kompisar. ''Alltid något stabilt'' som allt fler brukar säga. Kan säga att jag verkligen tycker om er allihop som betyder mycket för mig ! <3
Imorgon är det avfärd mot Falun. Student-tv rep. Ska bli spännande att se hur det kommer lösa sig.
Mina inslag är klara och kommer vara bildproducent på söndag. Återkommer med info om tid och var man kan se det för er som är intresserade.
Kramar
Praktiktiden på STRIX, tevefest osv.
Vad har hänt sedan sist?
Jag har hunnit vara på strix tre dagar denna vecka. Kommer in i arbetsuppgifterna, sitter på möten och har bokat in mig att hänga med reporterna på några inslag. Det ser jag fram emot.
Känner att jag vill ut i yrkeslivet snart. Att få se hur självständigt alla får jobba, känna hur ens egna ideér går att genomföra, friheten, ansvar och att känna sig viktig...ha en postion..tjäna pengar- det är något som verkar tufft på något sätt, främst i positiv bemärklese.
Man ser mycket folk, får röra sig fritt, uträttar ärenden.
Har visserligen fått göra lite mindre uppgifter men att hänga med och intervjua Bob Dylan känns så stort och häftigt. 2 Juli på P&L.
Man får otroligt många inntryck här. Man lär sig hur aktiva folk är på mötena. Satt på ett möte idag och alla tar verkligen för sig...samtidigt måste det vara jobbigt i samarbete där alla vill ha igenom sina viljor. Att folk inte bilr osams beundrar jag. Själv känner jag mig så liten, bra 21 år. Man är kanske i sina bästa år, vill inte bli äldre rent fysiskt men samtidigt jämfört med de äldre, andra så känner man sig så ny, att man har så mycket plats för erfarenheter...erfarenheter som man ska suga åt sig under livets gång...lärande.
man känner inte att man lär sig saker jämt, inte heller kan man peka ut på exakt på vilket sätt man har utvecklats men klart står det att åren lär oss, det vi gör och gjort påverkar oss...allt som händer stannar omedvetet kvar inom oss. Precis som vi inte vet hur vi kommer reagera på vissa nya situationer som vi aldrig hamnat i innan. Det gäller helt enkelt att utsätta sig för prövningar och vara öppen. Det är något jag jobbar på och det uppstår små framsteg och nya infallsvinklar.
Stockholmslivet känns allt enklare. Man har vant sig att höra och se stressade människor, alla har så mycket för sig, fullskrivna almenackor...man ska räcka till och vara tillgänglig på så mycket...det är ett stressigt samhälle man lever i. Måste själv lägga om mitt liv nu känner jag, vill hinna med så mycket. Tusen ideér och man är begränsad. Kreativitetstokig nästan. Man kan inte få allt men åtminstone en stor del och det är en god bit på vägen.
Nu över till något helt annat- tevefest!
Var på södern i tisdagskväll. Tevefest och mingel på Restaurang Imperiet. Det var kul.
Det spelades musik, pratade med några trevliga grabbar som jag ska få hänga med till bog brother huset med. Kul med nytt folk och att se hur staden lever en tisdagskväll. Inntryck man suger åt sig.
Mötte upp några kompisar innan på ett café, kul att höra om deras praktiker och vad de får göra.
Jag försöker känna efter om jag saknar småstaden, skolan eller om man uppmärksammar vad som händer här och nu.
Är man närvarande i nuet, lever och iakkttar, försöker göra det bästa av varje stund som går då tror jag saknad och tankar på annat får allt mindre utrymme och det är faktiskt bra!
Tankar kan vara enorma plågor, oro..lär man sig att lägga energin och fokus på det nuvarande så ger det bättre resultat för det som kommer. Jag orkar inte oroa mig så mycket nu för saker löser sig och brukar bli bra ändå.
Tunnelbanor ger mycket inspiration till texter, låttexter, dikter...skrev en igår som jag tänkte lägga upp lite senare.
Nu är jag färdig på praktiken för idag. Ska hem och redigera för student- tv.
Peace
Helgen!
Bilderna får sammanfatta endel av helgen.
På lördagen bestämde jag mig för att åka upp till Dalarna.
Blev en lugn lördag i Borlänge för att sedan på söndagen bege sig och filma ett inslag till Student-tv.
Ett matinslag gjorde jag; det var jättefint i Norslund, riktig sommarkänsla.
Minigolf, glass, folk som solade; längtan efter sommar.
Lugnet som råder i Falun, tystnaden när man kommer från en stor stad, närhet till naturen- det är bara så annorlunda...kanske det kan kännas lite tråkigt för vissa men lär man sig att njuta så är det faktiskt skönt också.
Blev iallafall ett litet reportage som sänds på söndag.
Vi hade kul när vi virrade omkring med kamera på Willys också.
På måndag var det skola. Redovisningar, möte osv. massa spring. På mediahuset rullar allt på som vanligt.
Kul att få träffa vännerna där uppe.
Lovisa och Elisabeth som alltid lyckas höja upp tillvaron med massa skratt och glatt humör. Vi insåg att det efter sommaren bara är 7 månader kvar. Allt går för fort. Tibro och hela hösten bara flög iväg, förändringar är spännande men ibland skrämmande...
Nu sitter jag och har lunch på STRIX. Det regnar och tänkte försöka hitta en frisör snart.
Ikväll är det tevefest på Söder- känns som det kommer bli riktigt kul så är taggad för kvällen.:)
Nu väntar mat och en runda i Hammarbys regn.
Snart kommer det lite bilder från min arbetsplats och ort- missa inte det.
Kram
No more sugar
Foto: Emilie Olsson
Något jag verkligen måste sluta med är dessa sötsaker, jag tar en chokladbit när jag blir glad...ledsen...pirrig...nervös...trött...eller rastlös. Det är inte så det skadat min hälsa men från och med idag har jag bestämt mig för att sluta med småätande och få bort sockerbegäret...det blir fruktansvärt beroendeframkallande.
Eftersom denna blogg även handlar om ''Träning och Hälsa'' så känns det skönt att få sätta upp uppskrivna mål och se hur det går.
Jag känner att sötsaker gör en så trött samtidigt...det handlar bara om några sekunders smaknjutning och så sväljs det ner och man vill ha mer. Ska inte ta den första utan lägga tankarna på andra saker så fort jag ser godis.
Träning 3 gånger i veckan, mer sömn och inga sötsaker utan hälsosam mat hopppas jag ska ge strålande resultat.
Hope this will work, men bara man bryter gamla vanor och skapar sig nya och med en nypa vilja och tålamod så går allt.
Nu blir det frukost. Sedan ska jag upp och filma 2 inslag till Student-tv. Plugg i kväll, skola imorgon för att sedan på kvällen åka tillbaka till Stockholm.
Har du någon vana du vill bryta? Berätta gärna så kanske vi kan peppa varandra ihop :)
Peace
Älvsjömässa med ljud, ljus och bild.
Foto: Emilie Olsson
På fredagen hade jag ingen praktik så åkte in till Märsta för att sedan fortsätta mot Älvsjö där jag skulle möta Linnéa för att gå på Bildmässan.
Jag stannade till en stund i Märsta och vilken förortskänsla man får där. Känns som de här barnprogrammen man såg när man var liten där barnen fick åka tunnelbana ensamma, klev av bland höghus och skulle vara försiktiga när de gick hem.
Jag vet inte om jag skulle vilja bo i en förort. Det blir ju i och försig en liten stad i sig, bekvämt med små affärer, parker och snabb trafikkommunikation till staden. Det är säkert bekvämt men alla förorten är så lika och känns lite tråkiga. Fast att bo centralt kostar ju massor men det får förbli min dröm.
Bilden som jag verkligen ser som typisk förort
Foto: Emilie Olsson
Hur som helst. Det blev en jättekul dag på mässan. Provade stedicam för första gången och det var ovant.
Linnéa älskar ju dessa kameror så kunde ju inte motstå att testa.
Vi gick runt, blev lite roliga situationer med olika personer som vi skrattade åt mycket i efterhand. Godis provning i massa montrar, fika och massa prat och så samlade vi på oss en hel del brochyrer ockå. Tittade på allt ifrån mikrofonpuffskydd till tjep till olika kameror.
Det var intessant att se så mycket olika saker. Föremål och prylar man inte tänkt en tanke på som avancerade belysningar, reidigeringsprogram, skärmar ja det fanns verkligen en salig blandning av teknik. Allt är till fö människan men tanken som slog mig var att man allt för ofta i livet bara går förbi och utan att ta sig tiden att bygga upp intresse för saker. Vi intalar oss och tror vi är medvetna om vad vi vill och inte vill, gillar och inte tycker om. Vad som tillfredställer oss och känns motbjudande. Visst ska man gå på magkänslan men jag tror det är viktigt att stanna till och försöka vara nyfiken på saker som känns främmande ibland. Man är rädd för det okända men för att kunna förenas med det så måste man vara mottaglig och öppen. Det finns så mycket artiklar, sajter på nätet och förmål vi inte ens orkar bry oss om...det bara kasseras bort och vi lägger knappt märke till det- för vi tror vi inte kommer tycka det är kul! Jag har genom att intalat mig att jag visst kan tycka nya saker är spännande odlat fram ett intresse för fotografering och kameror. Man ser på saker, i början känns det främmande men allt tar sin tid innan man kan börja tycka om det. Det handlar om allt, både kärlek kan växa fram samtidigt som vänner kan växa bort..ny mat man provat som snart kom att bli vår favoriträtt.
Det jag vill nå ut med är att det på mässan fanns otroligt mycket man inte alls sett tidigare men man blev glad när man kom närmare och det kändes lite fascinerande att tekniken nått så långt. Visst ser jag saker som känns onödiga men vad nöjda de som producerat varan kan känna sig...att ha fått utveckla något som säljs på markanden och kan tillföra något för omvärlden och kunderna.
En inspirerande dag som avlutades med Lizette i stan. Var på svt och pratade lite med vakten som underhållning medan jag väntade, samma som förra gången.
Blir så glad av mina underbara vänner och det är så kul att hitta på saker. Även annorlunda och nya vilket är det bästa sättet om man vill ha variation i livet.:)
Ta hand om er!
2 Dagar har gått
Åker tunnelbana osv. 3 timmar om dagen, men förhoppningsvis vänjer jag mig snart.
Man börjar verkligen komma in i yrkeslivet. Att få se hur andra jobbar och vara med är en erfarenhet verkligen.
I morse regnade det fast förmiddagen kom att bli riktigt fint.
Jag har min lilla kontorsplats på 5:e våningen, egen mail-adress, arbetstelefon, får ringa och prata med massa företag prata med Lisa som jobbat på Efterlyst, en programledare från Aktuellts a-ekonomi sitter på samma redaktion.
Man känner att man har viktiga saker för sig. Bara att få vara ute på plats ger så himla många nya synvinklar på saker och ting.
Det är verkligen något annat, nytt men samtidigt så skiljer sig det sociala mellan arbetskolegorna inte så mycket från det vi har i skolan. De pratar och skrattar, skämtar mycket och springer omkring.
Känns som alla har fullt upp hela tiden.
Fick vara med på ett möte och träffade lite personal från Talang. Världen är liten...
Ta lunch och möta den tidiga sommaren...sol...grönska och fullt med barn på lekplatsen.
Nog är jag en småstadstjej för denna rusningstrafik och allt spring på t-centralen blir man allt bra seg av, fast om en vecka tror jag även det faller på plats.
Imorgon är det Fredag. Först jobb sedan ska jag möta upp Lizette på Gärdet. VI får se vad vi hittar på men en ledig kväll i Stockholm i gott sällskap är toppen.
17 maj, packar
Jag har fixat tågbiljetter och ska packa. Imorgon bär det av för praktik.
Ska bli otroligt spännande att få vara med på nyhetsredakionen.
Har länge tänkt på att göra något varierande och lära mig saker, så när man vill något och det uppfylls kan man inte vara annat än lycklig.
Så fram till sista juni kommer innebära mycket nytt i Stockholm.
Samtidigt känns det lite konstigt att lämna Falun och skolan, sista dagen idag fast kommer tillbaka vissa datum så tur att det inte är så långt.
Ikväll kommer mamma och hälsa på. <3
Det är molnigt ute, men vad spelar det för roll när allt känns på topp ändå.
Igår var det en väldigt kul dag med Lovisabeth i redigeringsrummet. Tittade deras material de tankade in.
Så blev det att jag fick vara spontangäst på 1:ornas tv sändning. =)
Följ mig vidare för ska bli så mycket bättre på dessa inlägg.
Kram
Soligt i Falun
Gick upp lite sent dock men sen bar det av till skolan en sväng.
Skulle hämta mitt pass, fixa nytt bankkort och annat prakiskt. Blev att jag köpte en klänning till sommaren på rean, Emilie spara! Går inget vidare men man lever bara en gång och mode är ett av mina stora intressen.
Nu har jag mycket att ta tag i. Känns ändå skönt att vara igång med bloggen igen och ska försöka utöka den ytterligare så det blir lite annat än bara vardagshändelser.
Älskar min balkong och solen på morgonen. Låg där och fångade några strålar för vill bli brun. Jordgubbar och mjölk är verkligen ett extra plus i kanten för denna dag. Så fick jag VG på tentan och har hunnit med att redigera lite.
Nu är det manusskrivande och städa lägenheten på schemat.
Peace
Underbar helg.
Kan sammanfatta dessa dagar som trivsamma och jättebra!
I fredags efter tentan var jag och moster ute och gick till solvik. Solen sken, tulpanerna börjar blomma och vi gick längst med havet i en skog tills vi nådde en fin strand. Sommarlängtan.
Runt 18.00 åkte jag och hälsade på i SVT huset, pratade med nån trevlig receptionist sedan besökte jag Lizettes avdelning, fick se var Rapport spelas in också. massa datorer och en riktig kontorkänsla. Svt-huset är enormt stort känner man när man är där inne med långa korridorer och inte alls så att det går att föreställa sig.
Vi mötte sedan upp Li och tog bussen till en restaurang. Plankstek, umgänge och en skön fredagkväll intogs innan vi ställde om till utgång och dans.
Vi tog tunnelbanan till GK och det var ett stort ställe med flera våningar och olik dansgolv. Lationmusik var en av mina favoritgolv. Blev utökat sällskap när vi satte oss i baren och några andra komfram och pratade som vi dansade med sen. En var någon som varit på rea programmet innan. Lite kul eftersom det programmet tillhörde mitt favoritprogram när jag var liten. En lång och lyckad kväll slutade med en kort natts sömn eftersom lördagen var inplanerad med saker också.
Mötte upp Linnéa på stan och vi tog oss en shoppingrunda. Blev ett par höga shorts och en vit blus från Salt.
Massa folk, härligt soligt väder och det kändes som sommar. Vi tog massa foton, gick i gamla stan och åt mjukglass i kungsträdgården. Kan knappast bli bättre än så, där tog man vara på livets goda stunder:)
Så såg vi nån Justin Bieber demonstration som väckte väldigt stor uppmärksamhet, vi var själva tvugna att se cad som pågick. Folk gör verkligen stora och värsta grejen av små saker, i-lands problem tänkte jag när vissa demonstrerar för mat. Värt att jämföra och se till olika perspektiv.
Idag är det resa hemåt till Falun. Tack till alla som gjorde min helg=)
Kram på er alla
Stockholm, casting och tankar i en tunnelbana- varför har folk så bråttom?
Man åker två timmar från Falun och så hamnar man mitt i storstadsrushen- underbart vill jag kalla det.
Det är verkligen en hjärntvätt fast en uppfriskande och förnyande sådan på någotvis, i positiv bemärkelse.
Igår var jag på Philips casting i Kista. KOm till Stockholm runt 10.00 med tåget och tog tunnelbanan vidare till Kista. När jag väl kom dit var det svårt att hitta till Philips byggnaden, eller egentligen inte men hade bara så bråttom så slutade med att jag åkte taxi några hundra meter för att hitta rätt och komma i tid.
Hur som helst. Jag kom in till receptionen och gick vidare in till deras kontor. Där satt jag med lite godis och annat gott samtidigt som jag blev bemött av juryn och några som jobbar på Philips. Fick skriva på lite saker och snart fick vi en produktpresentation. Jag avr av 95 som sökte utvald bland 20.
Efter faktan vi fick hade vi en kvart på oss att förbereda en presentation inne hos juryn som bestod av journalister och folk ifrån tv 6, feber och någon som arbetade på Philips. En casting till programmet Nigel och Victoria.
Jag gick till final bland 5 andra så var jättelycklig:D Nu var det dax att presentera för ett filmteam från Amsterdam och jag fick spela med själva Nigel.
Finalister
Det filmades och man kände att man verkligen tog vara på stunden och uppskattade att man kunde få chansen att ta sig så långt med tanke på att det var min första casting jag varit på.
Runt 16.00 bar jag iväg till Kista gallerian och åkte till Bromma och kusinerna.
Idag har det varit en pluggdag inför tentan men har även hunnit med en tur in till Enskilda gymnasiet och stan med kusinen Filip som visade mig sin skola. Alla var så glada och trevliga där, alla hälsade på varandra; öppen och varm, inbjudande stämning. Man fick en känsla av att här mår folk verkligen bra, de är lyckliga.
Hur ofta ser man egetnligen riktigt lyckliga människor som är tillfreds och ro tänkte jag, så det var verkligen kul att se. Längtade lite tillbaka till mina gamla gymnasietider och tänker att man borde kanske tagit vara och njutit av den tiden ännu mer...man har bara en sådan tendens att alltid har bråttom och stressa framåt...tänka på vad man ska åstadkomma härnäst, alla måsten. När stannar vi upp i vardagen, tar ett litet break och ser oss omkring till vad vi håller på med? Finns det ens tid för reflektion kring alla dessa stressade människor som springer med väskor, mobiler och i-pad i handen.
En tanke som slog mig på tunnelbanan är hur upptagna folk allt jämt är. Satt mittemot en kille jag tyckte såg bra ut. Eftersom avståndet inte var mer än max en meter så varför ska man då hellre titta i en tidning, i golvet eller ut i underjordens mörka sfär...betongväggar är inte mer intressanta än en levande människa fylld av liv, utsmyckad av yttre skönhet.
Så söker man ögonkontakt men folk är rädda. Man tittar lite diskret och ibland känner man att någon känner men ingen vill möta eller se andra känns det som. Vi vill låtsas om att vi inte bryr oss för denhär metrotidningen och hur vädret blir om tre dagar eller hur dax solen stiger upp tycks vara tuden gånger intressantare än att åskåda livet, vardagen, det som händer. Tänk vad många vi går miste om, ansikten far här och där.
Man möter många på sin väg som man bara vill stanna upp, prata med, lära känna....så vänder de med kappan och är borta, försvunna, bortspolade precis som efter en skur som sköljt bort allt som fanns på marken och grodde där....ett potential som snabbt han slockna innan glöden han ta fart. Det är så synd...så synd. Jag älskar verkligen att ge mig ut på små äventyr som väcker tankarna till liv, inntryck och stimulans som håller upp en och får en att tänka nytt i andra banor. Det tror jag på!
Så var jag på Ekerö, skulle åka och titta in en båt där med min morbror.
Så fridfullt med de vidsträckta ängarna, gående hästar som betar...orörda växter, solen som sakta sänkte sig ner i vattnet. Jag befann mig plötsligt i ett lugn, bara efter att nyss ha klivit omkring i storstadsrushen, en kontrast, nyans som riktigt påverkade en inuti.
Såg drottningholms slott. Fåglar som svävade lugnt i luften, vågorna som sakta gungade in mot båtkanten. Allt var så skönt, så tyst, stilla och lugnt. Så borde livet vara tänkte jag. Tid till att ta avstånd, se på saker från olika perspektiv och tid till att längta och drömma om något vi verkligen vill.
Inte tid till att jaga något, stressa efter saker som ska hända bara för att man måste...jäkta efter att uppfylla mål som var satta. Varför inte njuta för stunden och försöka leva här och nu. Det andra ordnar sig. det löser sig. oro är sällan till någon hjälp. Men avkoppling och tankar är bra till framgång och motivation.
Nu ska jag sova. Imorgon väntar en hemtenta och på kvällen ska jag b.la. till tv huset ochse hur Lizette har det där=)
God natt.
